Det känns som att den här bloggen ska få vila ett tag. Jag har aldrig något intressant att dela med mig av och kurvan för besöksstatistiken går stadigt nedåt. Besöken är näst intill obefintliga. De som vill kan ju följa mig på Instagram, juliarvid heter jag så fint. På återseende, tills det börjar klia i mina skrivarfingrar igen!
Är Anders Behring Breivik mentalt frisk och därmed ansvarig för sina handlingar? Den frågan har gått som en röd tråd genom den norska förundersökningen. Inför rättegångsstarten kommer nu ännu en genomgång av massmördarens mentala status. Detta kunde man läsa i dagens Piteå-Tidning. Och så kan vi ju konstatera att det norska, precis som det svenska, rättssystemet är helt uppochned. Behövs det verkligen en undersökning för att fastställa om han är psykiskt sjuk eller inte? Det är väl förbannat jävla självklart att han är helt störd i huvudet. Men ska han slippa ta ansvar för det han har gjort? Jag tror vi alla vet svaret på det. Hur himla bra tror ni inte att han har det i häktet nu, och han kommer att ha i fängelset, eller var han nu hamnar? Med tak över huvudet, säkerligen en skön säng och bra mat. Sluta pjåska så jävla mycket! Ge honom ett skott i magen för varje människa han mördade. Eller ännu bättre, mata honom till de drabbade familjerna. Låt dem slita honom i stycken. Mer rättvisa än så kan det inte bli.
Som om det lika gärna va, jag borde tro att allt blir bra. Men jag är inte säker på att du kan bära mig.
Den svenska björnstammen har släppt en låt som inte retar gallfeber på mig. Äntligen kan jag lyssna på radion utan att bli halvt galen. Jag springer faktiskt omkring i mitt lilla rum med den i högtalarna, i jakt på allt som ska med hem. Hem till Norrland. Snart drar jag. Om cirka tolv timmar står jag där i snön. Fan vad skönt.
The comfort of fireflies, long gone before daylight.
Herr Blunder vill inte riktigt infinna sig förra natten. Jag har varit trött som ett as hela dagen. Sicken tur man har fina vänner som gör dagen bättre med presenter och kalasgoda bullar på morgonen! Sen satt det ju rätt fint med sushi till middag efter en lång dag i skolan. Även om jag helst hade velat ha blodpalt eller kyckliggryta till middag så här på min födelsedag. Men i brist på bröd får man äta limpa. Nu ska det ätas en brownie (i brist på bröd som sagt), borstas tänder och därefter väntar hockey och sedan sängen. Två dagar kvar, sedan är jag hemma. Något som också kan uppmärksammas är att min bästaste Bella hunnit fylla år också! Vi har hängt ihop ett bra tag nu, jag och du. Grattis igen, söti.
Och jag föll för någon på en fest någonstans, och det skulle ju vara dans, dans, dans.
Förstå ändå vad roligt man kan ha, då man klockan halv elva en lördagkväll, bestämmer sig för att dra ut istället för hem och sova. Jajomän, efter en mysig konsert med Pernilla Andersson på Palladium kände jag och Malin för att hitta på något. Malin slänger iväg ett sms till Sebastian och får ett svar av liknande: Vill ni dra ut? Ska ska jag hämta upp er? Pepp!. En snabb visit till Sebbe, satt och snackade med hans trevliga föräldrar och jag fick ett par ytterst fina skor av hans snälla mamma. Sedan blev det utgång på KB i Malmö. De spelade så himla bra musik att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Ebba Grön, The Strokes, Håkan Hellström, The Kinks, The Ark, Caesars.. listan är lång. Sen fick vi oss en liten överraskning, för vem fann vi på dansgolvet om inte Pontus? Snubben med åttiotalsjackan från Musikhjälpen. Galet.
Frågan är väl bara när jag ska lära mig att jag inte klarar av att gå hem i klackar när jag dansat i timmar? Standard procedure med näst intill barfota och maskor i nylonstrumporna? Med trött kropp stapplade jag i säng klockan fem denna morgon. Hä va hä hä!
Världsmästerskapen i konståkning är i full gång och jag sitter bänkad framför TV:n varje eftermiddag. Det är bara mamma som fattas, då jag var yngre brukade vi alltid sitta och titta på konståkningen då det fanns tid för det. Det förundrar mig hur någon så otroligt stark kan vara så graciös. De rör sig så vackert att man bara vill gråta.
Visste ni att jag alltid velat vara konståkerska? Konståkerska eller balettdansös. Helst hade jag ju velat ha skridskor på fötterna. Hade det inte varit för att jag växte upp i lilla Arvidsjaur, där det inte finns någon sådan aktivitet att sysselsätta sig med, så hade jag susat fram över isen i vackra klänningar. Åh, jag vill, jag vill, jag vill!
Hatiskt är vad jag är. Just nu tycker jag inte om Skåne vidare mycket. Det stormar så mycket att det låter som att fönstret ska gå sönder. Jag som avskyr vind har ju verkligen flyttat till rätt ställe. Nej, jag längtar hem. Mycket. Förutom att ägna lite tid åt Bristol försöker jag sova bort tiden så gott det bara går, titta på gamla Disneyfilmer och nörda mig framför datorn. Jag vill ha skärtorsdag. Nu. För då åker jag hem.
Våren har kommit till Skåne. På riktigt. Solen skiner, fåglarna kvittrar, gräset börjar bli grönt. Igår då jag var ute och promenerade till denna musik fick jag den där känslan som Amélie fick, en känsla av total harmoni. Trots mitt sjuka hälsotillstånd. Tänk, vad lite musik kan göra. Hur som så har jag inte så mycket att skriva om, det är därför jag inte är någon vidare bra bloggerska för tillfället. Jag gör inte så mycket. Förutom lördagens bravader med Malin, Annika och Martina tittar jag på film och dricker te. Sover en hel del. Och fördriver tiden med att måla om lite möbler. Det var allt, tror jag.
Min mobil och fokus ville inte riktigt samarbeta med mig, och Annika went crazy med chokladsåsen.
I still dream of you. But everyone knows. If you can, let it go.
Jag har sovit så himla mycket de senaste dagarna. Slocknade nästa direkt då jag kom hem efter proven i torsdags, vaknade klockan åtta, somnade om klockan elva. Vaknade klockan tolv nästa dag, somnade tolv igen, vaknade klockan ett denna dag. Stört. Men behövligt. Febern är borta och jag är äntligen på bättringsvägen. Tills min kropp återhämtat sig från denna förkylningslashflunsaslashgudvetvad lyssnar jag på musik och stirrar TV. Det är rätt skönt faktiskt.
Så himla glad man kan vara en kväll som denna! Passed. Passed. Passed. Tänka sig, att jag klarade det till slut. Så skönt! Frågan är bara vad jag ska göra nu? Jag har aldrig haft den där känslan förut tror jag, att inte ha något framför mig. Jag är inte riktigt säker på att jag gillar det. Fast det får jag göra lite ändring på med en massa gottis och film. Och sen somna utan att ställa väckaren för morgondagen. Det är ju inte så dumt det.
När det känns tungt och jag börjar längta hem tittar jag alltid på den här. Kim och hans kompisar är så stört duktiga (Tommys röst är ju typ att dö för), och den här musikvideon är så jäkla kul! Enjoy!
Jag är nog lite av en eskapist. Jag gillar min säng, och att flyga högt upp i skyn. Jag vill kalla mig själv konstnärlig. Och ambitiös är det ord som beskriver mig bäst. Jag dreglar över fiktiva karaktärer mer än människor, och suktar efter vackra kläder och smycken mer än det. Jag tycker att musik är en av de viktigaste sakerna i världen. Och jag stannar uppe halva natten för att läsa när jag inte är upptagen nästa dag. Jag skriver för att roa mig själv. Och roar det någon annan så må det vara hänt.